Nu är det dags att gå till botten med religiös extremism och religiöst baserad terrorism

Mot bakgrund av den historiska fredsmarchen i Paris och runtom i Frankrike 11 januari 2015, då 3,7 miljoner människor, varav 64 statsmän och kvinnor (förutom USAs president Obama!) demonstrerade för yttrandefrihet och mot islamistisk terrorism, har världssamfundet nu ett utmärkt tillfälle att gå till botten med religiös extremism och religiöst baserad terrorism.

Majoriteten av religiösa fanatiker är inte allmänt kriminella utan agerar utifrån övertygelsen om att just deras tolkning, eller rättare sagt rörelsernas spirituella ledares tolkning av heliga skrifter, är den enda rätta och därför måste bokstavligen åtlydas. De tror verkligen på att en allsmäktig Jahve/Gud/Allah existerar och att guden kräver blind åtlydnad av gudomens diktatoriska dekret. Judendom med sitt lagsystem – halacha – och Islam med sitt lagsystem – shari´a – är därför oförenliga med demokratiska länders konstitutioner. Monoteism är alltså det demokratiska politiska lagsystems raka motsats. Men Judendomen har till skillnad från Islam sedan upplysningen och industrialismens epoker utgjort en integrerad del av västvärlden och utvecklats i takt med den kristna världens humanistiska samhällsutveckling och har knoppat av konservativ såväl som reformistisk Judendom.

Islams integrering i västvärlden är i historisk kontext som jämförelse i det närmaste obefintlig, eftersom de tongivande puritanska muslimska prästerskapen inte tillåtit integrering, vilket inte hindrat enskilda muslimer från att individuellt försöka integreras i västvärldens demokratier. Men de bedöms då lika lite som den sekuläre juden att vara trogen sin religions gudomliga dekret. Muslimen har också i bagaget ett genuint misstroende mot västvärlden efter Kristendomens historiska övergrepp på Islam och kapitalismens exploatering av tredje världen. Följande historiska beskrivning har klara likheter med dagens islamistiska terror:

”Den 15 juli 1099 – efter fem veckors belägring – intog korsfararna Jerusalem. Under de följande dagarna mördade de ett stort antal av stadens muslimer och judar. Därefter insatte de Arnulf av Choques som patriark – kyrkligt överhuvud – över Jerusalem. Den nye patriarken slog hårt ned på präster från andra kristna trosriktningar (Världens historia, 2011-10-17).

Hur kan då problemet med samexistens mellan praktiserande troende och sekulära medborgare lösas?

Eftersom religiös extremism grundar sig på bokstavlig tolkning av gudomliga dekret är det i dessa skrifter problemets källa står att finna, men så även dess lösning.

Föga smickrande för judar och kristna finns urkunden för mord på oliktänkande i Gamla Testamentet:

”Och han sade till dem: »Så säger HERREN, Israels Gud: Var och en binde sitt svärd vid sin länd. Gån så igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, Och dräpen vem I finnen, vore det också broder eller vän eller frände. Och Levi barn gjorde såsom Mose hade sagt; och på den dagen föllo av folket vid pass tre tusen män. Och Mose sade: »Eftersom I nu haven stått emot edra egna söner och bröder, mån I i dag taga handfyllning till HERRENS tjänst, för att välsignelse i dag må komma över eder.»” (Andra Moseboken 32:27-29).

I Koranens omskrivning blev det:

Det är Han [Allah] som har sänt Sitt Sändebud med vägledningen och [för att förkunna] den sanna tron som skall föras till seger över all [annan form av] gudstro. När Allah har talat behövs inga ytterligare vittnesbörd [48:28]. … Och låt alla förnekare av sanningen veta att ett plågsamt straff [väntar dem] [9:3] Och kämpa mot dem till dess allt fitna [otrohet/misstroende] upphör och all dyrkan kan ägnas Allah. Om de då slutar [strida] skall alla fientligheter upphöra utom [mot] de orättfärdiga [som vill kämpa vidare][2:193]. O ni som tror, alliera inte er med [vissa – tillagt i den svenska översättningen] Judar och Kristna; dessa är allierade med varandra. De ibland er som allierar er med dessa, hör hemma hos dem. GUD vägleder inte de som överträder [5:51].

Medan en överväldigad majoritet av judar och kristna inte lever enligt Mosebokens dekret, utgör Koranen däremot rättesnöre för islamistiska rörelser som IS(IS), Al-Qaida, Hamas, Islamiska Jihad, Hizbollah, Boko-haram och Taliban. Problemet blir ännu större då dessa rörelser sinsemellan bråkar om vem som förespråkar den rätta tolkningen av Islams läror. Sunni och Shia muslimer träter exempelvis om tolkningen av Muhammeds levnadsregler och Muhammeds citat men också om successionsordningen efter Muhammed. Oenigheten är så stor om vad Muhammed egentligen menade och har sagt (Muhammed var analfabet), att var grupp för sig beskyller den andra gruppen för att vara otrogen Islams rätta lära. Därför slaktar exempelvis IS jihadister (Sunni) i Syrien och Irak utan några som helst betänkligheter sunniter som inte erkänner Baghdadis kalifat i Syrien och Irak (IS).

För en sekulariserad människa är denna barbarism fullkomligt obegriplig, men religiös extremism har inga gränser. Shejk Omar Abu Sara uppviglade i november 2014 i Al-Aqsa moskén i Jerusalem till skoningslös masslakt på judar. Han rättfärdigade uppviglingen med citat ur Koranen och ett Hadith citat (video på conricus.com). Ovadia Yosef, ultra-ortodox spirituell judisk ledare (död 2013), sa enligt artikel i israeliska dagstidningen Haaretz 2010-08-29, “Det är förbjudet att vara barmhärtig mot dem [palestinierna] … Man måste skicka missiler mot dem och utrota dem. De är alla djävulska och fördömda”.

Var det samma bibelcitatet ur Andra Moseboken som låg bakom den nazistiska elitens förintelsekrig mot alla judar? Ansåg sig nazisterna vara de utvalda, eftersom judarna mördades och skingrades av romarriket för 2000 år sedan, och att Gud på så sätt visade att judendomen var fel och kristendomen rätt? Kunde inte de skriftlärda judarna som en gång dikterade Gamla testamentet förutse att de ”gudomliga dekreten” om att ”dräpen vem I finnen, vore det också broder eller vän eller frände”, skulle kunna användas mot dem själva?

Problemats kärna är hur fredsvänner ska kunna förmå tongivande prästerskap inom monoteismen (Judendom, Kristendom och Islam) att överge eller i alla fall offentligt distansera sig från inhumana dekret om att döda i religionens namn. Om de monoteistiska prästerskapen kunde enas om att utesluta alla hänvisningar i Bibeln och Koranen till mord på oliktänkande skulle religiös terrorism upphöra. För att detta ska kunna ske krävs ett ofantligt övertalningsarbete om att de gudomliga dekreten i själva verket är författade av människor med härskarideal och har används för att kontrollera massorna. Enligt min erfarenhet låter sig fanatiker inte påverkas och allra minst övertalas, varför ansträngningarna istället bör inriktas på att informera vanligt folk på det att de vänder sig bort från uppviglarna och istället bejakar fredlig samexistens med respekt för varje persons religionstillhörighet.

Dela med vänner...Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInPin on PinterestShare on Google+Email this to someonePrint this page

Kommentera