Alla inlägg av richard

Hur kan människor som vuxit upp i Västeuropas demokratier ha sådana åsikter?

Hur kan människor som vuxit upp i Västeuropas demokratier ha sådana åsikter?

Sydsvenskan20feb2015

Terrorattentaten i Köpenhamn under helgen är ännu en varningsklocka och Belgiens nyligen hårda domslut mot islamistiska rörelsen “Sharia4Belgium” är en välkommen kursändring och tecken på uppvaknande inför jihadisternas terrorverksamhet i Belgien och rekrytering till IS. 45 gruppmedlemmar dömdes till mellan tre och 15 års fängelse. Dess ledare, Fouad Belkacem alias Abu Imram, dömdes till 12 års fängelse (BBC 2015-02-11).

I Belgien är muslimerna fortfarande i minoritet men i huvudstaden Bryssel är Islam största religiösa grupp och en fjärdedel av stadens befolkning är muslimer. Abu Imram, ledaren för organisationen ”Sharia4 Belgium” hävdade helt öppet i en intervju med CBN 2012:

”Islam är oskiljbart från Sharia. Demokrati är motsatsen till Sharia och Islam. Ett demokratiskt Islam är omöjligt… Omkring år 2030 kommer en majoritet av Belgiens invånare att vara muslimer. Även de otrogna säger så… I Antwerpen är 40% av eleverna muslimer.” (1).

I länder som Sverige, Danmark, England, Holland, Frankrike, Tyskland och Norge agerar motsvarande rörelser för införande av muslimska enklaver med islamiska sharialagar: en lag som bryter mot allt vad väst uppnått sedan Upplysningens uppgörelse med kyrkomaktens dominans.

Vad väntar då Europa? Prästerskapets återtåg till maktens grytor, fast i ny skepnad? För att förhindra denna utveckling måste EU införa en konsekvent informationskampanj, med mål att undervisa invandrare om vad frihet under ansvar innebär och informera om skiljelinjen mellan personlig tro och länders oberoende av religiösa dogmer i den politiska beslutsprocessen, samt inte minst tolerans av oliktänkande och innebörden av religionsfrihet.

En video som borde sätta igång alarmklockor visar hur sunni-muslimer i Norge enhälligt stödjer stening av kvinnor. I videon från Islam Net frågar dess ordförande, Fahad Ullah Qureshi, under en paneldiskussion om ”Islam i media” 2013, de 4.000 församlade muslimerna:

”Hur många av er är överens med de straff som beskrivs i Koranen och Sunna, oavsett om det är döden, oavsett om det är stening för äktenskapsbrott, oavsett vad det är? Om det kommer från Allah eller från hans budbärare, att det är det bästa möjliga straffet för mänskligheten och det som bör gälla i världen? Vem håller med om det?”(2).

I videon framgår att alla höjer sina händer, vilket får ordföranden att komma med följande fråga:

” Allah ho’achbar, är ni alla extremister? … Så alla ni säger att ni är vanliga muslimer …. och att ni alla går till normala sunni-moskéer? … Vad ska politikerna säga nu? … Vad ska medierna säger nu? Allah ho’achbar! … De måste utvisa oss alla från detta land [Norge]” (2).

Men var kommer galenskaperna ifrån? Hur kan människor som vuxit upp i Västeuropas demokratier ha sådana åsikter?
En del av svaret ligger i konfrontationen mellan vad monoteismens gudomliga dekret förmanar och kräver av troende och Europas demokratiska värdegrunder. Islams stränga regler och många muslimers okritiska hållning till dess tolkningar har format invandrare som märkligt nog, även efter sitt sökande efter ett bättre liv i västvärlden, propagerar för de förtryckarregimer de själva en gång lämnat. Islam går i otakt med den kristna världen, som för 250 år sedan lämnade förtryckets bojor då massorna reste sig mot den ärvda makten och präststyrets förtryck.

Saudiarabiens wahhibism är däremot fortfarande vägledande för alla sunni-muslimer. I alla fall har det varit så ända tills IS under kalifen Baghdadi deklarerade ett konkurrerande ”Daesh” kalifat i Syrien och Irak. IS häpnadsväckande snabba framgångar har väckt beundran hos europeiska muslimska ungdomar som i tusental anslutit sig till IS.

Men utvecklingen har också inneburit att Saudiarabiens position som “en härskare, en auktoritet och en moské” är hotad. IS grundas på samma wahhibism, efter Muhammed ibn Abd al-Wahhab allians 1774 med Muhammad bin Saud, men har genom sin bestialiska brutalitet visat prov på att till punkt och prickar följa Koranens dekret:

“Och döda dem då var ni än möter dem och fördriv dem från de platser varifrån de har fördrivit er; ja, förtryck är ett värre ont än döden” (Koranen 2:191).

Ingen av monoteismens galjonsfigurer (Abraham, Jesus och Muhammed) har lämnat någon egenhändigt nedtecknad text varför hela idéen om gudomliga dekret snarare handlar om retoriskt begåvade personers idéer om hur livet och samhällena skulle kunna gestaltas bättre. Idéerna fann gehör hos massorna därför att de presenterades vid rätt tidpunkt och i rätt sammanhang. Reformrörelser har därefter anpassat doktrinerna till tidens anda och dessutom sedan Upplysningen kämpat för att skilja stat från kyrka, utom inom Islam.

En oroande faktor är att islamska skriftlärda ännu idag motsätter sig reformering av Islam. En av de mest betydelsefulla, Hamza Yusuf, hävdade 2010 under rubriken ”Rethinking Islam reform”:

”En reformerad islam är inte islam, eftersom islam redan från början är reformerad [härstammar från judendom och kristendom]”(3).

Yusuf anser att Islam på sin höjd kan tillåta ”renovering” av doktrinerna.

Det innebär att muslimska reformrörelser som istället för lydnad under sharia-lagar predikar lydnad under europeiska lagsystem bedöms som otrogna. Dess mest extrema och mest bokstavstrogna utövare, Islamiska Staten, har det senaste året visat otaliga prov på hur otrogna behandlas.Trots det attraherar IS´ idéer inte bara sunni-muslimer i Irak och Syrien utan även muslimer från övriga världen och till och med svenska medborgare, vilket är ett underbetyg för svenska politikers konstitutionella förpliktelse att fostra och värna demokratiska ideal hos alla medborgare, oavsett religionstillhörighet.

Gudomliga dekret måste få ifrågasättas. De är ju trots allt skapade av människor för att kontrollera massorna och rätta till de ”misstag” evolutionen gett upphov till. Fanatiker lär sig inte påverkas och allra minst övertalas, varför upplysningsarbetet bör inriktas på att informera vanligt folk, på det att de vänder sig bort från uppviglarna och istället bejakar Bibelns och Koranens kärleksbudskap, fredlig samexistens och respekt för varje persons religionstillhörighet.

 
 

Nu är det dags att gå till botten med religiös extremism och religiöst baserad terrorism

Mot bakgrund av den historiska fredsmarchen i Paris och runtom i Frankrike 11 januari 2015, då 3,7 miljoner människor, varav 64 statsmän och kvinnor (förutom USAs president Obama!) demonstrerade för yttrandefrihet och mot islamistisk terrorism, har världssamfundet nu ett utmärkt tillfälle att gå till botten med religiös extremism och religiöst baserad terrorism.

Majoriteten av religiösa fanatiker är inte allmänt kriminella utan agerar utifrån övertygelsen om att just deras tolkning, eller rättare sagt rörelsernas spirituella ledares tolkning av heliga skrifter, är den enda rätta och därför måste bokstavligen åtlydas. De tror verkligen på att en allsmäktig Jahve/Gud/Allah existerar och att guden kräver blind åtlydnad av gudomens diktatoriska dekret. Judendom med sitt lagsystem – halacha – och Islam med sitt lagsystem – shari´a – är därför oförenliga med demokratiska länders konstitutioner. Monoteism är alltså det demokratiska politiska lagsystems raka motsats. Men Judendomen har till skillnad från Islam sedan upplysningen och industrialismens epoker utgjort en integrerad del av västvärlden och utvecklats i takt med den kristna världens humanistiska samhällsutveckling och har knoppat av konservativ såväl som reformistisk Judendom.

Islams integrering i västvärlden är i historisk kontext som jämförelse i det närmaste obefintlig, eftersom de tongivande puritanska muslimska prästerskapen inte tillåtit integrering, vilket inte hindrat enskilda muslimer från att individuellt försöka integreras i västvärldens demokratier. Men de bedöms då lika lite som den sekuläre juden att vara trogen sin religions gudomliga dekret. Muslimen har också i bagaget ett genuint misstroende mot västvärlden efter Kristendomens historiska övergrepp på Islam och kapitalismens exploatering av tredje världen. Följande historiska beskrivning har klara likheter med dagens islamistiska terror:

”Den 15 juli 1099 – efter fem veckors belägring – intog korsfararna Jerusalem. Under de följande dagarna mördade de ett stort antal av stadens muslimer och judar. Därefter insatte de Arnulf av Choques som patriark – kyrkligt överhuvud – över Jerusalem. Den nye patriarken slog hårt ned på präster från andra kristna trosriktningar (Världens historia, 2011-10-17).

Hur kan då problemet med samexistens mellan praktiserande troende och sekulära medborgare lösas?

Eftersom religiös extremism grundar sig på bokstavlig tolkning av gudomliga dekret är det i dessa skrifter problemets källa står att finna, men så även dess lösning.

Föga smickrande för judar och kristna finns urkunden för mord på oliktänkande i Gamla Testamentet:

”Och han sade till dem: »Så säger HERREN, Israels Gud: Var och en binde sitt svärd vid sin länd. Gån så igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, Och dräpen vem I finnen, vore det också broder eller vän eller frände. Och Levi barn gjorde såsom Mose hade sagt; och på den dagen föllo av folket vid pass tre tusen män. Och Mose sade: »Eftersom I nu haven stått emot edra egna söner och bröder, mån I i dag taga handfyllning till HERRENS tjänst, för att välsignelse i dag må komma över eder.»” (Andra Moseboken 32:27-29).

I Koranens omskrivning blev det:

Det är Han [Allah] som har sänt Sitt Sändebud med vägledningen och [för att förkunna] den sanna tron som skall föras till seger över all [annan form av] gudstro. När Allah har talat behövs inga ytterligare vittnesbörd [48:28]. … Och låt alla förnekare av sanningen veta att ett plågsamt straff [väntar dem] [9:3] Och kämpa mot dem till dess allt fitna [otrohet/misstroende] upphör och all dyrkan kan ägnas Allah. Om de då slutar [strida] skall alla fientligheter upphöra utom [mot] de orättfärdiga [som vill kämpa vidare][2:193]. O ni som tror, alliera inte er med [vissa – tillagt i den svenska översättningen] Judar och Kristna; dessa är allierade med varandra. De ibland er som allierar er med dessa, hör hemma hos dem. GUD vägleder inte de som överträder [5:51].

Medan en överväldigad majoritet av judar och kristna inte lever enligt Mosebokens dekret, utgör Koranen däremot rättesnöre för islamistiska rörelser som IS(IS), Al-Qaida, Hamas, Islamiska Jihad, Hizbollah, Boko-haram och Taliban. Problemet blir ännu större då dessa rörelser sinsemellan bråkar om vem som förespråkar den rätta tolkningen av Islams läror. Sunni och Shia muslimer träter exempelvis om tolkningen av Muhammeds levnadsregler och Muhammeds citat men också om successionsordningen efter Muhammed. Oenigheten är så stor om vad Muhammed egentligen menade och har sagt (Muhammed var analfabet), att var grupp för sig beskyller den andra gruppen för att vara otrogen Islams rätta lära. Därför slaktar exempelvis IS jihadister (Sunni) i Syrien och Irak utan några som helst betänkligheter sunniter som inte erkänner Baghdadis kalifat i Syrien och Irak (IS).

För en sekulariserad människa är denna barbarism fullkomligt obegriplig, men religiös extremism har inga gränser. Shejk Omar Abu Sara uppviglade i november 2014 i Al-Aqsa moskén i Jerusalem till skoningslös masslakt på judar. Han rättfärdigade uppviglingen med citat ur Koranen och ett Hadith citat (video på conricus.com). Ovadia Yosef, ultra-ortodox spirituell judisk ledare (död 2013), sa enligt artikel i israeliska dagstidningen Haaretz 2010-08-29, “Det är förbjudet att vara barmhärtig mot dem [palestinierna] … Man måste skicka missiler mot dem och utrota dem. De är alla djävulska och fördömda”.

Var det samma bibelcitatet ur Andra Moseboken som låg bakom den nazistiska elitens förintelsekrig mot alla judar? Ansåg sig nazisterna vara de utvalda, eftersom judarna mördades och skingrades av romarriket för 2000 år sedan, och att Gud på så sätt visade att judendomen var fel och kristendomen rätt? Kunde inte de skriftlärda judarna som en gång dikterade Gamla testamentet förutse att de ”gudomliga dekreten” om att ”dräpen vem I finnen, vore det också broder eller vän eller frände”, skulle kunna användas mot dem själva?

Problemats kärna är hur fredsvänner ska kunna förmå tongivande prästerskap inom monoteismen (Judendom, Kristendom och Islam) att överge eller i alla fall offentligt distansera sig från inhumana dekret om att döda i religionens namn. Om de monoteistiska prästerskapen kunde enas om att utesluta alla hänvisningar i Bibeln och Koranen till mord på oliktänkande skulle religiös terrorism upphöra. För att detta ska kunna ske krävs ett ofantligt övertalningsarbete om att de gudomliga dekreten i själva verket är författade av människor med härskarideal och har används för att kontrollera massorna. Enligt min erfarenhet låter sig fanatiker inte påverkas och allra minst övertalas, varför ansträngningarna istället bör inriktas på att informera vanligt folk på det att de vänder sig bort från uppviglarna och istället bejakar fredlig samexistens med respekt för varje persons religionstillhörighet.

Hot mot demokratin och alienering av 800.000 svenskar

Föråldrat synsätt upplever renässans

1600-talets merkantilism grundades på nationalististiskt det- egna-är-det-bästa politik. All utländsk import motarbetades och import av varor som fanns i tillräcklig mängd förbjöds.

Bytt ut varor mot människor och tongångarna går igen i Sverigedemokraternas politik mot invandrare . SD har lyckats dupera 800.000 svenskar. Inte för att 800.000 svenskar i övrigt skulle omhulda föråldrat synsätt,  utan det ska i första hand uppfattas som protest mot de sex riksdagspartiernas misslyckade invandringspolitik.

Genom att blint följa ”politisk korrekthet” och därigenom blunda för framför allt utom-europeiska kulturkoders pre-diskursivitet inträffar en formidabel kulturkrock då invandrargrupper med helt annan bakgrund och kulturkod ska integreras i det svenska samhället. Då står svenskens 200-åriga tradition av samförståndslösningar mot etniska grupper som kanske under 1300 år präglats av överlevnadskamp och under de senaste 400 åren utnyttjats och ibland skändats av den kulturvärld som även Sverige tillhörde/tillhör. Misstänksamheten är därför ömsesidig.

Invandraren som av humanitära orsaker de senaste årtiondena invandrat till Sverige är präglad av koder som svenska medborgare orimligen kan känna till och allra minst förstå, eftersom de oftast bygger på helt andra vardagskoder än vårt normativa samhälles fri- och rättigheter och demokratiska beslutsprocessor. I bagaget har invandraren dessutom en mycket stark lojalitet mot familj, klan och stammens traditioner, vilket nästan uteslutande bygger på patriarkal könsmakt. Häri tror jag det största problemet ligger. Denna lojalitet utgör inte längre del av vår samhällskod (som det en gång gjorde) och av svensken förväntas istället individuell ståndpunkt i (nästan) alla frågor.

Det vi kan och är skydliga att göra är därför att så tidigt som möjligt försöka nedgradera invandrares invanda stam- och klantänkande, om det strider mot vårt samhälles demokratiska ideal. För många invandrargrupper kan detta dock uppfattas som konfrontationspolitik. Invandrarens identifiering med sociopolitisk organisation av ett antal familjer/klaner med gemensam härstamning och kultur, utgör oftast själva fundamentet för klanmedlemmens existens och vars kodifiering inte får ifrågasättas.

Att integrera stam- och klanidentiteten med den svenska folkhemsfilosofin,  där stam- och klantänket nedgraderats för att istället identifiera alla medborgares demokratiska ansvar inför majoritetens beslut, är därför en stor utmaning, men också förutsättning för att kunna integrera människor som anländer från icke-demokratiska samhällen  och neutralisera pre-diskursiv rivalitet och invandrarhat. Invandrare som anländer från teokratiska samhällen där stat och religion är sammanvävda, måste dessutom skolas i demokratisk tolerans och kärleksbudskapet om att alla människor har samma lagliga status och att vårt svenska samhälle bygger på civilt rättsväsende utan tillstymmelse till koppling med någon som helst religion. Religionstillhörighet är det privatas domän och ska inte ha någon plats i vare sig politisk beslutsprocess eller rättsväsendets utövande.

Tills för ungefär 60 år sedan var Sverige ett tämligen homogent samhälle och efterkrigstidens invandring av från början italienare, ungrare, jugoslaver, greker, turkar, finnländare och polacker sågs som ett välkommet tillskott till det arbetskraftshungrande Sverige. Några egentliga kulturella motsättningar kom knappast upp till ytan, beroende på att invandrarna härstammade från kulturer med mer eller mindre gemensamt kristet europeiskt kulturarv eller delade våra vardagskoder, vilket för övrigt även gäller för de invandrare som de senaste decennierna anlänt från stora delar av världen. Annat är det med invandringen från Västasien som har en helt annnan genealogisk bakgrund.

Islam har ständigt legat i strykklass av det kristna västerlandet och saknar dessutom till stora delar européernas insikter kring renässansen, upplysningen, industrialismen och demokratins landvinningar. Stam- och klanidentiteten är också så stark från muslimska områden att den till och med påverkat de andra etniska grupper som levt jämsides. Jag tänker då på den judiska befolkningen som delat vardagskoder med den muslimska arabvärlden. Trots att båda tillhör samma monoteistiska religion och Koranen favoriserar Israels barn, har judar tvingats till underkastelse i de nordafrikanska och västasiatiska muslimska länderna. Och muslimska stam- och klankoder är också så starka att de präglat de judar som kom att utvandra till Israel efter 1948.

Fortfarande två generationer senare är stam- och klankoderna så dominerande hos dessa grupper att det skapar motsättningar inom det annars demokratiska Israel. Följaktligen är det inte förvånande att det finns stora motsättningar inom  folkgrupper som kommer från odemokratiska och teokratiska samhällen där stam- och klantillhörighet under hundratals år bestämt över människors liv och död.

Sammanslutning under en religion – Islam – har inte hindrat stam- och klanfejder och brutal slakt av trosfränder, som vi dagligen ser bevis på i exempelvis Syrien, Irak, Pakistan och Afganistan. Flertalet muslimska invandrare flyr från Västasien på grund av ålderdomliga fejder och rivalitet mellan etniska grupper. Många vill säkert anamma den fredliga svenska folkhemsfilosofin, men det krävs tid, tålamod, förståelse och klara gränser från svenskar och svenska samhällets sida för att underlätta invandrares integrering och få dem att uppleva sig välkomna i det svenska samhällsbygget. Från invandrarens sida krävs vilja att integreras, tolerans, respekt och värnande av fri- och rättigheter och demokratiska beslutsprocesser.

Genom de sex riksdagspartiernas ”decemberöverkommelse” inleds en farlig politik som på sikt kan komma att utarma svensk demokrati och parlamentariska system.  Primärmålet att neutralisera SD kommer skapa negativt debattklimat och begränsat förhandlingsutrymme vilket dessutom tvärtemot utsatt mål förmodligen – så länge inte de sex partierna agerar konsekvent och insiktsfullt till försvar av normativa svenska kulturkoder –  kommer innebära ökat stödet för rasistiska partier typ Sverigedemokraterna,

Vad muslimer och judar (och svenskar) har gett världen

Den globala muslimska befolkningen är cirka 1200 miljoner; cirka 20% av världens befolkning. Majoriteten lever enligt 1200 år gamla religiösa dekret.

De har fått följande Nobelpriser:

Litteratur:

  • 1988 – Najib Mahfooz (Född i Egypten med egyptiska föräldrar. Utbildad i Egypten).

Fred:

  • 1978 – Mohamed Anwar El-Sadat (Född i Egypten med nubisk (afrikansk) moder och egyptisk fader).
  • 1994 – Yaser Arafat (Född i Egypten till föräldrar ursprungligen från Gaza).

Ekonomi:

  • (noll)

Fysik:

  • (noll)

Kemi:

  • 1999 – Ahmed Zewai (Född i Egypten. Son till egyptiska föräldrar. Utbildad i USA).

Medicin:

  • 1998 – Ferid Murad (Född i USA. Son till kristen moder och muslimsk fader. Katolsk uppfostran. Utbildad i USA).

TOTALT: 5 Nobelpriser


Den globala judiska befolkningen är ungefär 14 miljoner; cirka  0,02% av världens befolkning och lever i demokratiska samhällen.

De har fått följande Nobelpriser:

Litteratur:

  • 1910 – Paul Heyse
  • 1927 – Henri Bergson
  • 1958 – Boris Pasternak
  • 1966 – Samuel Agnon
  • 1966 – Nelly Sachs
  • 1976 – Saul Bellow
  • 1978 – Isaac Bashevis Si nger
  • 1981 – Elias Canetti
  • 1987 – Joseph Brodsky
  • 1991- Nadine Gordimer World

Fred:

  • 1911 – Alfred Fried
  • 1911 – Tobias Michael Carel Asser
  • 1968 – Rene Cassin
  • 1973 – Henry Kissinger
  • 1978 – Menachem Begin
  • 1986 – Elie Wiesel
  • 1994 – Shimon Peres
  • 1994 – Yitzhak Rabin

Fysik:

  • 1905 – Adolph Von Baeyer
  • 1906 – Henri Moissan
  • 1907 – Albert Abraham Michelson
  • 1908 – Gabriel Lippmann
  • 1910 – Otto Wallach
  • 1915 – Richard Willstaetter
  • 1918 – Fritz Haber
  • 1921 – Albert Einstein
  • 1922 – Niels Bohr
  • 1925 – James Franck
  • 1925 – Gustav Hertz
  • 1943 – Gustav Stern
  • 1943 – George Charles de Hevesy
  • 1944 – Isidor Issac Rabi
  • 1952 – Felix Bloch
  • 1954 – Max Born
  • 1958 – Igor Tamm
  • 1959 – Emilio Segre
  • 1960 – Donald A. Glaser
  • 1961 – Robert Hofstadter
  • 1961 – Melvin Calvin
  • 1962 – Lev Davidovitj Landau
  • 1962 – Max Ferdinand Perutz
  • 1965 – Richard Phillips Feynman
  • 1965 – Julian Schwinger
  • 1969 – Murray Gell-Mann
  • 1971 – Dennis Gabor
  • 1972 – William Stein
  • 1973 – Brian David Josephson
  • 1975 – Ben jamin Mottleson
  • 1976 – Burton Richter
  • 1977 – Ilya Prigogine
  • 1978 – Arno Penzias
  • 1978 – Peter L Kapitza
  • 1979 – Stephen Weinberg
  • 1979 – Sheldon Glashow
  • 1979 – Herbert Charles Brown
  • 1980 – Paul Berg
  • 1980 – Walter Gilbert
  • 1981 – Roald Hoffmann
  • 1982 – Aaron Klug
  • 1985 – Albert A. Hauptman
  • 1985 – Jerome Karle
  • 1986 – Dudley R. Herschbach
  • 1988 – Robert Huber
  • 1988 – Leon Lederman
  • 1988 – Melvin Schwartz
  • 1988 – Jack Steinberger
  • 1989 – Si Dney Altman
  • 1990 – Jerome Friedman
  • 1992 – Rudolph Marc oss
  • 1995 – Martin Perl
  • 2000 – Alan Heeger

Ekonomi:

  • 1970 – Paul Anthony Samuelson
  • 1971 – Si mon Kuznets
  • 1972 – Kenneth Joseph Arrow
  • 1975 – Leonid Kantorovitj
  • 1976 – Milton Friedman
  • 1978 – Herbert A. Si mon
  • 1980 – Lawrence Robert Klein
  • 1985 – Franco Modigliani
  • 1987 – Robert M. Solow
  • 1990 – Harry Mark owitz
  • 1990 – Merton Miller
  • 1992 – Gary Becker
  • 1993 – Robert Fogel

Medicin:

  • 1908 – Elie Metchnikoff
  • 1908 – Paul Erlich
  • 1914 – Robert Barany
  • 1922 – Otto Meyerhof
  • 1930 – Karl Landsteiner
  • 1931 – Otto Warburg
  • 1936 – Otto Loewi
  • 1944 – Joseph Erlanger
  • 1944 – Herb ERT Spencer Gasser
  • 1945 – Ernst Boris Chain
  • 1946 – Hermann Joseph Muller
  • 1950 – Tadeus Reichstein
  • 1952 – Selman Abraham Waksman
  • 1953 – Hans Krebs
  • 1953 – Fritz Lipmann
  • 1958 – Joshua Lederberg
  • 1959 – Arthur Kornberg
  • 1964 – Konrad Bloch
  • 1965 – Francois Jacob
  • 1965 – Andre Lwoff
  • 1967 – George Wald
  • 1968 – Marshall W. Nirenberg
  • 1969 – Salvador Luria
  • 1970 – Julius Axelrod
  • 1970 – Si r Bernard Katz
  • 1972 – Gerald Maurice Edelman
  • 1975 – Howard Martin Temin
  • 1976 – Baruch S. Blumberg
  • 1977 – Roselyn Sussman Yalow
  • 1978 – Daniel Nathans
  • 1980 – Baruj Ben acerraf
  • 1984 – Cesar Milstein
  • 1985 – Michael S. Brown
  • 1985 – Joseph L. Goldstein
  • 1986 – Stanley Cohen [& Rita Levi-Montalcini]
  • 1988 – Gertrude Elion
  • 1989 – Harold Varmus
  • 1991 – Erwin Neher
  • 1991 – Bert Sakmann
  • 1993 – Richard J. Roberts
  • 1993 – Phillip Sharp
  • 1994 – Alfred Gilman
  • 1995 – Edward B. Lewis
  • 1996 – Lu Rose Iacovino

TOTALT: 129 Nobelpriser


Jämför med Sverige som 2008 klassades som världens mest demokratiska land.

Kemi

  • 1903 – Svante Arrhenius, teorin om den elektrolytiska dissociationen
  • 1926 – The Svedberg, kolloid-kemiska undersökningar
  • 1929 – Hans von Euler-Chelpin, enzymer verksamma vid jäsning av sockerarter
  • 1948 – Arne Tiselius, undersökning av proteiner med elektrofores

Fysik

  • 1912 – Gustaf Dalén, uppfinningar
  • 1924 – Manne Siegbahn, röntgenspektrografi
  • 1970 – Hannes Alfvén, magnetohydrodynamiska vågor (Alfvénvåg)
  • 1981 – Kai Siegbahn, utvecklingen av elektronspektroskopi

Fysiologi eller medicin

  • 1911 – Allvar Gullstrand, synforskning
  • 1955 – Hugo Theorell, för rön angående oxiderande enzymer
  • 1967 – Ragnar Granit, näthinnans mekanismer vid färgseende
  • 1970 – Ulf von Euler, upptäckten av noradrenalin
  • 1981 – Torsten Wiesel, forskningsrön om hjärnans syncentrum
  • 1982 – Sune Bergström, Bengt Samuelsson, prostaglandiner
  • 2000 – Arvid Carlsson, signalöverföring i nervsystemet

Litteratur

  • 1909 – Selma Lagerlöf 
  • 1916 – Verner von Heidenstam
  • 1931 – Erik Axel Karlfeldt
  • 1951 – Pär Lagerkvist
  • 1966 – Nelly Sachs (tysk judinna som fick svenskt medborgarskap 1952)
  • 1974 – Eyvind Johnson,  Harry Martinson
  • 2011 – Tomas Tranströmer

Fred

  • 1908 – Klas Pontus Arnoldson, instiftande av Svenska freds- och skiljedomsföreningen
  • 1921 – Hjalmar Branting, arbetet med Nationernas Förbund
  • 1930 – Nathan Söderblom, ekumeniskt arbete
  • 1961 – Dag Hammarskjöld (postumt)
  • 1982 – Alva Myrdal, arbete för nedrustning

Ekonomi

  • 1974 – Gunnar Myrdal
  • 1977 – Bertil Ohlin

TOTALT: 30 Nobelpriser


SLUTSATS:

Islam måste reformeras för att dess befolkningar ska få lov att komma i nivå med den fria världen. Detta sker bäst genom införande av fri- och rättigheter och demokratiska beslutsprocesser. Avskilj 1200 år gamla religiösa dekret från den politiska beslutsprocessen. Avkräv lojalitet och lydnad under demokratiskt beslutade lagar och förordningar. Släpp muslimer fria att få lov att tänka själv, befriade från gudomens diktaturdekret.

IS och gudomens diktatur

Fanatiska muslimers och islamisters gudomliga diktatur – islamism – är farligare än någon annan modern -ism, eftersom den grundar sig på en övermänsklig och pre-diskursiv vidskeplig övertygelse, som inte kan eller får ifrågasättas. Den är mångfalt värre än proletariatets diktatur (kommunism), fascism och nazism, eftersom de senare är världsliga uttryck skapade av människan, vilka kan och får ifrågasättas. Islamismen är förvisso även den skapad av människan, men med den stora skillnaden att den liksom övriga trosläror inte erkänns vara av mänsklig hand utan skapad av en allsmäktig högre kraft.

IS och andra islamistiska terrororganisationer har alla det gemensamma att de grundar sig på den judiska moderreligionens kanoniserade text om att det inte bara är tillåtit utan ett krav från den allsmäktige Yahweh/Gud/Allah att döda otrogna.

”Så säger HERREN, Israels Gud: Var och en binde sitt svärd vid sin länd. Gån så igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, Och dräpen vem I finnen, vore det också broder eller vän eller frände (Andra Moseboken 32:27).

I Koranens omskrivning blev det:

”Och kämpa mot dem till dess allt fitna [otrohet/misstroende] upphör och all dyrkan kan ägnas Allah. Om de då slutar [strida] skall alla fientligheter upphöra utom [mot] de orättfärdiga [som vill kämpa vidare]” [2:193].
Därför dödades den egyptiske presidenten Anwar Sadat 1981 av en muslim och israeliske premiärministern Yitzhak Rabin 1995 av en jude.

Men skillnaden mellan å ena sidan Judendom och Kristendom och å andra sidan Islam är att Islam inte tillåter nytolkning av den 1200 år gamla korantexten. Men även att medan kristna under 250 år skolats i Upplysningens anda av frihet och tolerans, tätt ackompanjerade och i en del fall även ledda av sekulariserade judar, saknar muslimer detta paradigmskiftes genomgripande förändring av skiljelinje mellan stat och religion. Islam´s 1200 år gamla urkunder (texterna kanoniserade mer än 200 år efter Muhammeds död) utgör fortfarande bas för muslimska värden i Västasiens länder.

Orsaken till motståndet mot väst är bland annat muslimers genuina misstroende mot västvärldens historiskt koloniala och imperialistiska förtryckarregimer, wahhibismens fundamentalistiska tolkning av Koranen, och att dagens inflytelserika muslimer och islamister anser Islam vara den enda sanna religionen.

Gudomens diktatur har under tusentals år bestämt judars, kristnas och muslimers vardag. Den var upphov till korsfararnas barbarism för tusen år sedan, då judar och muslimer mördades. Dagens islamism är som ett eko från gången tid:

”Den 15 juli 1099 – efter fem veckors belägring – intog korsfararna Jerusalem. Under de följande dagarna mördade de ett stort antal av stadens muslimer och judar. Därefter insatte de Arnulf av Choques som patriark – kyrkligt överhuvud – över Jerusalem. Den nye patriarken slog hårt ned på präster från andra kristna trosriktningar” (Världens historia, 2011-10-17).

Den allsmäktige guden är dock med tämligen stor säkerhet ett av människan konstruerat väsen, som genom påstådda gudomliga dekret får människor att agera konformistiskt i akt och mening att skapa ett specifikt gudsbejakande samhälle enligt rigida lagar.

Gudsbegreppet grundar sig av allt att döma på ett för människan inneboende behov av en övermänsklig förklaringsmodell för meningen med livet. Människans idéförmåga har således skapat gudomens diktatur, som under tusentals år kom att kodifiera människors vardag. Först i och med Renässansen men framför allt genom Upplysningen började den ditills rådande världsordningen om gudomligt styre ifrågasättas. Idéen föddes om att skilja religion från samhällets politiska beslutsprocess, vilket till slut kom att resultera i det representativa folkstyrets demokratiska beslutsprocess, befriat från ”gudomliga dekret”. Världens prästerskap förlorade gradvis inflytande över samhällenas utveckling, och gudomens diktatur byttes mot gryende demokratiska statsskick i framför allt västvärlden. Men den nyvunna friheten kunde inte hanteras av alla. Världsliga diktaturer som kommunism (proletariatets diktatur), nazism och fascism föddes. Gudomliga diktaturer lever också fortfarande kvar i bland annat Västasiens fundamentalistiskt muslimska och av islamism genomsyrade stater.

Islamisering och tro på fundamentalistisk Islam kan betecknas som ren självbevarelsedrift. I brist på alternativ tolkning av Islams urkunder, tvingas praktiserande muslimer att då de måste välja på rätt och fel följa Koranens dekret, såsom de tolkas av ortodoxa och puritanska imamer.

I västasiens diktaturer innebär det att merparten av den muslimska befolkningen stödjer varierande nyanser av Allahs gudomliga diktatur och att muslimska ungdomar uppväxta i väst lierar sig med IS. Frågan är var övriga Europas, USAs och världens muslimers lojalitet är förankrad? I demokratiska beslutsprocesser eller i 1200 år gamla härskardekret?

Det gäller alltså för muslimer att ta ställning för eller emot en gränsöverskridande globalt verkande våldsideologi, typ för eller emot nazism, fascism eller kommunism. Samma ställningstagande som gäller för världens icke-muslimska befolkning. Stå upp för icke-vålds ideologier och för demokratiska beslutsprocesser!

EVOLUTIONENS idéer

EVOLUTIONENS idéer
EVOLUTIONENS idéer uppdaterad november 2014 (version 2.1) kan beställas här

Vad har framför allt annat påverkat samhällenas utveckling?
Svaret är manlig könsmakt!
Men när började det?
Hur gick det till och varför?
Om detta och följande frågar har jag sökt klarhet:

• Varför förtrycks, våldtas och skändas kvinnor? Var tionde flicka i världen (190 miljoner) blir enligt en FN rapport våldtagen eller utsatt för sexuellt våld innan hon fyllt 20 år (UNICEF 2014-09).
• Varför är människor beredda att döda för sin religiösa övertygelse? Vad är drivkraften bakom heligt krig? Då denna reviderade upplaga skrivs (september 2014) överstiger antalet döda i det syriska inbördeskriget 200.000. 30-åriga kriget mellan katoliker och protestanter i Europa under åren 1618-1648 skördade dock flest offer; mellan 3-11.5 miljoner beroende på vilka källor som åberopas.

Jag har sökt svar i världens alla religioner och ideologier (vissa hävdar att det är samma sak). Omkring 88% av världens befolkning är troende. Inom monoteismen innebär det tro på en övernaturlig omnipotent kraft som ingen människa varken sett eller hört, men vars ord är vägledande för varje människas vardag. Detta fenomen har utgjort mitt stora intresse under lång tid och jag har sökt långt bak i människans historia, för att söka kunskap om detta behov alltid funnits och om det artikulerats på samma sätt.

Jag har kommit fram till att människans konstitution sätter definitiva gränser för vad vi kan förstå och förutse. Inom människans evolutionärt bestämda kognitiva gränser verkar:

  • epigenetiska kognitivt bearbetade idéer som passar den mänskliga hjärnans konstitution.
  • kognitivt tomma nischer som ännu inte fyllts med idéer.
  • normativa och pre-diskursiva idéer.

För det första har jag insett att alla de många olika vindar som blåst under mänsklighetens historia, haft det gemensamma att de följt en för majoritet av människor homogent tankemönster, det vill säga ett primalt sätt att tänka, uppfatta världen och skapa värdegemenskap.
Denna kognitiva föreställningsvärld, innanför vilken människan kan förstå och tillåta livet att agera, har varit nödvändig för det normativa samhället och skapat en palett av olika kulturer.

För det andra har jag övertygats om människans unika behov av att tro på en högre makts existens. Människan har därigenom som enda varelse skapat förklaringsmodeller för den verklighet vårt förnuft inte mäktar att förklara.

Följaktligen är gudstro ett resultat av Homo sapiens enastående idébegåvning men samtidigt även svar på människans behov av förklaring över livets mysterium.

Jag har kommit till slutsatsen att människor, för att kunna förstå det hon faktiskt inte kan förstå, skapar gud(ar) i vars väsen allt som människan inte förmås att förstå, överlåts att förstås. En flykt till trons domäner, där logik och förnuft beslöjas av “gudomliga sanningar” som inte får eller kan ifrågasättas.

Människan är den enda varelse som grubblat över sin existens till den grad att hon har konstruerat en högre kraft av vetande, som sig själv ovetande, inte kan förstå vad ovetandets vetande vet om det ovetande som vetandet skapat.

Denna uppenbara rundgång i människans tankevärld har format världens samhällen sedan de första civilisationerna konstituerades för runt 6.000 år sedan på sandslätterna mellan floderna Eufrat och Tigris i nuvarande Irak.

Människans idéförmåga har skapat ”gudomens diktatur”, som under tusentals år kom att kodifiera människors vardag. Först i och med Renässansen men framför allt genom Upplysningen började den ditills rådande världsordningen om gudomligt styre ifrågasättas. Idéen föddes om att skilja religion från samhällets politiska beslutsprocess, vilket till slut kom att resultera i det representativa folkstyrets demokratiska beslutsprocess, befriat från ”gudomliga dekret”.

Världens prästerskap förlorade gradvis inflytande över samhällenas utveckling, och gudomens diktatur byttes mot gryende demokratiska statsskick i framför allt västvärlden. Men den nyvunna friheten kunde inte hanteras av alla. Världsliga diktaturer som kommunism (protelariatets diktatur), nazism och fascism föddes. Gudomliga diktaturer lever också fortfarande kvar i bland annat Västasiens fundamentalistiskt muslimska och av islamism genomsyrade stater.

EVOLUTIONENS idéer handlar om hur människans begreppsvärld förändrades från polyteistiska värdegrunder utvecklade under 100.000 år, tills för runt 6000 år sedan då jägar- och samlarsamhället omstrukturerades till ett administrativt, hierarkiskt samhälle med tillgångar utöver vad människan behövde för sitt dagliga behov. Vidare genom patriarkatets genombrott för ungefär 4200 år sedan, monoteismens kanonisering för ungefär 2700 år sedan, följt av korta nedslag i Renässansens, Upplysningens och Industrialismens epoker.

Gemensamt för de tre senaste reformperioderna har varit att de alla stod bergfast på hegemonisk patriarkal grund och därför är föga intressanta då diskursen huvudsakligen behandlar pre-patriarkalism, det vill säga samhällssystem före manlig könsmakt.
Boken behandlar hur, varför och när fertilitetsdyrkan blev tabu, kvinnors sexualitet skambelades, men också om glorifierat härskarbegär och om uppkomsten av stora sociala skillnader.

Dessa historiska skeenden är alla exempel på människans behov av värdegemenskap och idé- och anpassningsförmåga. Men också exempel på människans begärkonstitution och tilltron till ordet, som retoriskt begåvade personer använt för att – oftast egoistiskt eller i samklang med ”gudomliga” dekret – styra människors liv.

Genom att söka de större perspektiven tror jag mig ha funnit många av svaren som styr Homo sapiens personliga begreppsvärld och behov av homogen värdegemenskap.

Jag har försökt distansera mig från kulturella och patriarkalt genuskonstituerade perspektiv som utgör osynliga murar vilka omgärdar även vårt starkt sekulariserade samhälle.
Betydande personligheter som Freud, Jung, Lacan, Marx, och Nietzsche upplever jag därför, i detta sammanhang, föga trovärdiga då de alla har en pre-diskursiv patriarkal konstitution, som kommer till uttryck i märkliga påfund som till exempelvis Freuds teori om ”flickans penisavvund” (Gemzöe:91). Dessa män sökte inte härkomst i annat än i den patriarkala hegemonins ursprung.

Efter många års grundforskning, framför allt i Israel, beslöt jag mig för att testa mina konklusioner och teorier. Jag sökte mig till genusvetenskapliga institutionerna vid Malmö högskola och Lunds universitet.

2009 avslutade jag mina studier med uppsatsen “Evanisering – Den sumerisk-akkadiska kvinnobilden kontra kvinnoförtryck i monoteistisk litteratur”.

Tyvärr fick jag aldrig testat mina teorier mot den genusvetenskapliga världen, eftersom tonvikten inom genusforskning ligger på Upplysningen och följande 250 år av samhällsutveckling.

Vare sig min examinator professor Tiina Rosenberg eller någon annan på institutionerna hade en aning om det samhällssystem som utgjorde mitt speciella fokus, nämligen den sumeriska. Rosenberg erkände det villigt inför examinationen. Däremot kunde hon värdera min sakframställan och jag fick visst gehör för min framställan om att för att kunna förstå kvinnoförtryckets genealogi, måste forskning bedrivas så långt bak i tiden som överhuvudtaget är möjligt. Istället för som det nu vanligtvis görs, med avstamp i Upplysningens tidevarv, vilket – enligt min mening Michel Foucault till viss del kan läggas till skuld för, eftersom han personifierar poststrukturalistisk teoribildning – skulle genusforskningen väsentligen berikas om pre-patriarkala kulturers samhällsstrukturer analyserades. För såna har verkligen funnits – inte bara i New Age rörelsens mer eller mindre fantasifulla gudinnerörelser.

Assyriologi är här till stor hjälp som murbräcka för feministisk forskning att tränga genom det patriarkala murverket, vilket dessutom kullkastar Foucaults uppfattning om att ”sexualitet” är en 1800-tals uppfinning (Leick:5) eller att ”vår sexuella kärlek skiljer sig avsevärt från forna tiders simpla sexuella begär” (Engels:91).

Alltför få har enligt min mening insett värdet av de fynd som gjorts i Västasien. Assyriologer tycks föra en gentemot andra forskningsfält tämligen anonym tillvaro, vars resultat av någon anledning har svårt att få välförtjänt uppmärksamhet i forskarvärlden och når inte heller det mediala bruset. Detta förmodligen beroende på att ytterst få forskare behärskar assyriologins tidigaste kultur – den sumeriska.
Sumerernas kultur är en formidabel skattkista över civilisationens första administrativa centra och eftersom det mesta verkar ha blivit dokumenterat – och framför allt bevarats genom användandet av lertavlor – till skillnad från den faraoiska eran som använde papyrus som skrivunderlag, har eftervärlden “bara” att dechiffrera de sumeriska berättelserna.

Först under början av 1900-talet lyckades forskare knäcka nöten med translitterering och översättning av sumeriska texter tack vare fynd av parallelltexter på akkadiska (semitiskt språk som utgjorde det talade språket från ungefär mitten av andra millennium f.kr. i Mesopotamien).

När helst jag stött på sumeriska texter har jag föredragit Oxford Universitetets översättningar (ETCSL) från åren 1998-2006. De har visat sig vara de mest trovärdiga, då översättningarna baserats på kontextuella innebörder av sumeriska textparagrafer och inte översättning ord-för-ord. En utgångspunkt som visat sig framgångsrik och gett nya dimensioner till vår uppfattning om sumerernas begreppsvärld, värdegemenskap och kodifiering av moral- och vardagskoder för 4500 år sedan.

Sumeriskan dog ut under det första århundradet e.kr., men användes redan från 2000-talet f.kr. enbart som elitens språk inom den kungliga, rituella och lärda sfären.

Sumeriskan är inte släkt med något annat nu talat språk.
Akkadiska däremot är ett semitiskt språk (som hebreiska och arabiska) och just benämningen sumeriska är en akkadisk term, ”Šumeru”, av det sumeriska ordet ”Emegir”, som efter kilskriftsöversättning och uttalsregler möjligtvis betyder ”inföddas språk” (ETCSL language). ETCSLs kilskriftsoriginal utgörs av kopior från cirka 1800 f.kr.

På andra sidan jordklotet – långt från Mesopotamien – på den amerikanska kontinenten, rådde en liknande den i Sumer/Akkad pre-patriarkal genusordning, som dock kom att totalt förändras i och med kolonialmakternas erövringar från 1500-talet e.kr.
Konfrontationen med katolska kyrkans underkastelsedoktriner gentemot kvinnor blev ödesdigert för Andernas, Aztekernas och Inka-rikets kvinnor, som dittills verkat i närmast jämlika samhällen av balans och harmoni mellan könen.

Det skiljer mer än 3000 år mellan dessa kulturer, men ändå hade inga av Amerikas kulturer – till skillnad från Sumer/Akkad – ett fullt ut fungerande skriftspråk, så forskare har fått lita till arkeologiska utgrävningar och muntliga traditioner, för att skapa en bild av hur samhällena fungerade.

Mina slutsatser försöker jag så långt möjligt presentera utan självcensur. Vilket otvetydigt för mig på kollisionskurs med en del eviga sanningar och cementerade vardagskoder som jag fått lära mig alltsedan söndagsskolan i S:t Petri kyrka i Malmö, till konfrontation med ultra-ortodoxa judar i Jerusalem. Det är dock min förhoppning att texterna ska kunna lyfta lite på civilisationens slöjor och berätta en del om bakgrunden till varför våra vardagskoder är som de är och vilka idéer som möjligen kan skapa en rättvisare värld.

Israel-Palestina konflikten tar jag som tydligt exempel på hur och varför – i varierande omfattning inom respektive befolkning – vanligtvis resonliga och vänliga judar och araber förbytts till hatiska individer, som inget annat önskar än ta livet av sin semitiske broder/syster.

Så sker, enligt min uppfattning, då tron på en allsmäktig skapare blir viktigare än livet själv. Då människor dödar för en obskyr krafts skull, vars väsen de söker men aldrig sett. Vars ord de blivit hjärntvättade med, men aldrig hört dem uttalas av den allsmäktige själv.

Vad är det då som får människor att följa den allsmäktiges ord? I Israel kostar det motsvarande 8 miljarder kronor årligen (2012) att subventionera alla religiösa familjer, lärosäten och bevaka bosättningar.

Är det en epi-genetisk twist i människans hjärna som får människan att tro på en högre kraft eller finns det fog för att hävda den allsmäktiges verkliga existens?
Om detta har jag sökt klarhet.
Om detta handlar denna bok.

EVOLUTIONENS idéer – en kort berättelse om varför, när och hur människan (av allt att döma) tog fel väg, handlar till stor det om hur ”himmelsbåten” ställt till det för kvinnor.

Boken är uppdelad i tre huvuddelar GUD, SEX och BEGÄR.

GUD därför att människan (mig inbegripen) tycks behöva en övermänsklig förklaringsmodell. Målet för varje religion är att lätta på det dagliga livets bördor och inge hopp om en bättre framtid.

SEX därför att ena hälften av mänskligheten på grund av evolutionära gåvor skambelagts. Prästerskap runt om i världen har i alla tider demoniserat kvinnans sexualitet och sökt tygla och skrämma kvinnor till underdånelse. Prästerskapen försöker därmed modifiera det Gud skapat, eller så faller det religiösa ramverket samman, om evolutionen skapat något som Gud inte förutsåg.

BEGÄR är människans odiskutabla drivkraft. I kapitlen ”Mohenjo-Daro 3012 f.kr.”, ”I källans vatten” och ”Skanör 2009 e.kr.” försöker jag tidlöst skildra människans evolutionärt viktigaste drivkrafter – begäret efter makt och sex, men också prov på sublimerings- och suggestionskonst – unikt för Homo sapiens. Min avsikt är att i dessa kapitel kontextuellt väva in forskningsresultat och presentera insikter befriade från förtryckarregimer, vare sig de är religiösa, politiska, ekonomiska eller sociala.

Genom att i dessa tre kapitel blanda fakta och fiktion vill jag problematisera varje persons olika perception av en berättelse och dess giltighet. Mina fakta och min världsbild är inte nödvändigtvis samma som andra svenskars och definitivt inte samma som Västasiens många olika folkslags.

Ofta baserar vi våra liv på något som vår kulturella kod bedömmer som verklig och sann, medan andra kulturer kan uppfatta detsamma som en illusion.

Vi sätter tilltro till ord och materia och försöker till varje pris bibehålla dessa värden och söker ständigt bekräftelse på våra kanoniserade sanningar. Vi tror på Guds ord och dollarnas värde, trots att ingen varken hört eller sett Gud och dollarsedeln egentligen bara är en obetydlig värdelös papperslapp med en tryckt siffra på.

Vi söker efter lycka och tror oss kunna köpa den för pengar, men inser snart att lycka är relationsorienterat. Evolutionen definierar för oss våra mest basala behov av lycka, som en kärleksfull orgasmmättad parrelation, komplikationsfri födsel, att fylla en törstande strupe med rent vatten, eller glädjas åt att se hur fröet vi sådde vuxit upp till en vacker planta.